Covered with leaves

Som Olov sa: "Det suger"

Den här tentan kommer att göra mig gammal i förtid. Jag är verkligen inte bundis med Roger Säljö, eller Hartman. Förhoppningsvis slätar Uppsalabesöket ur mina bekymmrens rynkor.

Jag är trött och less på att läsa om kunskap och lärande och saker som sägs om och om igen. Har pluggat inför tentan på fredag iprincip hela dagen, gått otroligt trögt hela tiden och skulle gärna göra vad som helst annat just nu. Men att inte läsa i tid straffar sig sannerligen och jag måste kämpa på om jag ska hinna läsa det jag ska till imorron. Det är grymt mycket mer än vad man tror och framförallt tar det mycket mer tid än vad man förväntar sig att det ska..

Men här kommer i alla fall en fin låt så här på kvällskvisten:

Jag vill vara närvarande
Jag vill vara långt, långt borta
Jag vill fara dit ingen annan varit, se saker ingen annan har sett
Jag vill sitta i en stor hög med höstlöv och se när vinden blåser dem åt alla håll
Jag vill känna vinden mot näsan och bli kall och snorig av snöstormars rytande
Jag vill se hur knopparna på träden vecklar ut sig och andas för första gången
Jag vill höra Idas sommarvisa i tonerna av en avlägsen grammofon när jag ligger i sommargräset under fönstret
Jag vill vara fri att göra vad jag vill
Nu

Lampan i taket gick just och mobilen går inte att ladda. Jaha, vad ska hända härnäst?
Min cykel blir överkört av en asfaltläggare?

Till saken hör att jag inte har fått in cns än, vill inte ta del av länsförsäkringars "fina" erbjudanden och vet inte om det är därför det tar sån tid. Eftersom jag lämnade igen diverse kläder idag (köppanik) fick jag igen ca 1000 kr som skulle komma till mitt konto. Antog att de hade gjort det och ville köpa en fin klänning/tunika på indiska, men tji, det hade det inte! Det känns lite pinsamt faktiskt att inte kunna betala när man står i kassan och det bara är pengarna som saknas. Jag är inte bitter..

Och jag fryser (fortfarande)!
Värmen är obefintlig och jag huttrar. Brrrr..

Till något lite gladare och finare:
Bild från grönsakslandet i somras
Ringblomma som är vacker, liten och röd, tror att den heter något med "Ruby"

Här sitter jag i vårt vardagsrum på övervåningen och lyssnar på klirret från legosorterande i rummet bredvid. Hela dagen har det varit mulet och grått, med enstaka regnskurar som gett oss lite fristad från mördarmyggor och brutala kamikazepilotknott, men nu lyser solen in genom fönstret och jag hoppas att den fortsätter med det även imorron då jag jobbar igen. Jobb, jobb, jobb. Blommor och grusgångar och kyrkogårdar i 9 veckor till.

Studenten med allt den innebar är förbi, jobbet har börjat och fotbollens strapatser är i full gång. Men jag vet som inte vart jag är just nu, jag har inte hunnit ikapp mig själv känns det som. Tänka, tänka och tänka.. Vad vill jag? Ska försöka knyta ihop några lösa trådar i mitt liv och jobbar vidare på att tänkeli tänka.

Bilder kommer också förhoppningsvis snart på hur det varit hittills, student, bal, fotboll m.m.

Nu går jag och sover..
"God night, sleep tight, don't let the bedbugs bite"

På något läskigt vis gillar jag inte att inte ha något som jag måste göra. Skolan har, verkar det som, tagit död på min hitintills så beryktade fantasi och jag har verkligen ingenting, ni hörde, ingenting att faktiskt engagera mig i. Förutom disk då, men det räknar jag inte med. På kvällarna har datorn tagit över mitt liv och jag bävar inför varje sysslolös kväll då jag tveklöst kommer att slösitta och bara titta, inte ens det minsta förföriskt, på det tråkiga skärmen. Hjälp mig!

Jag vill ha inspiration! Spela kubb, brännboll och allt annat roligt! Picknick, te, pyssel och jag vet inte vad. Jag tror att jag jag är rastlös helt enkelt. Det är ett tråkigt state of mind. Dessa är svåra ord att skriva, men jag tror att jag på något vis, någon gång i sommar kommer att sakna att vara sysselsatt med läxor.

Jag blir så lycklig av att se hur våren springer fram och väcker den sovande växtligheten, viskar klara, stjärngnistrande ord till de djur som ännu snarkar i sin dvala och uppmuntrar de sömniga vårandarna att stämma ut i en harmoniskt väckningsignal.

När solen skiner på de förvirrade stackare som fortfarande är kvar i den mörka årstiden och ännu inte hunnit ställa om, försöker jag höra de guldskimrande viskningarna som släpper dem fria från deras bojor. Men våren är listig och lekfull och susar bort min hörsel med ett plötsligt blåsväder.

Men när vi har 4 stycken redovisningar på en dag, ser jag inte längre livet som glädjefyllt vaknar i harmonisk takt med vårvädret. Då ser jag bara asfaltens begränsningar och grå fängelser. Jag ser inte de maskrosor som sakta men säkert tränger igenom och motverkar asfaltens mörka skugga. Jag ser bara möjligheter som går till spillo, inte de få möjligheter som faktiskt existerar.

Jag vill vara ledig, så att jag kan uppleva natur och annat som gör mig lycklig! Jag är inte bitter.. Nationella imorron är på gränsen till vad jag orkar med just nu. Blä säger jag bara.

Idag har vi haft kaplanmässan. Ska jag vara ärlig tyckte jag att det var bland det tråkigaste som har varit med projektarbetet..
Trots det faktum att de allra flesta bara utnyttjade oss för att komma närmare den skål med godis som vi så strategiskt placerat ut, hade den dock sina ljusglimtar.  Det var kul att se vad alla har gjort för projektarbeten, det är alltid trevlig med lite hederligt godisätande (även om det tillslut blev ganska för mycket) och det är kul att träffa folk som faktiskt är intresserade.

Dagen till ära bjöds vi även på ett peppande inledningstal som tyvärr mest gjorde oss än mer deprimerade. Det vi kom till insikt om av talet var att vi inte har någon framtid. Inte om vi inte pluggar vidare direkt eller går ett praktiskt program som typ bygg. Så det hjälpte inte direkt till att göra mitt sinne lättare.

Försöker hitat bostad i Umeå och fick tipset av min bror att ställa mig i en bostadskö, men alltså, vad i hela friden är en bostadskö och hur ställer man sig i den?

Usch för spanskaglosor!!

På så väldigt mycket.

Det äckliga var att jag drömde om det, fast med legohus och vatten inblandat. 

Nu är det bara att ta omtag nästa vecka, med Rom och resten av livet

Jag är ensam.

Det är mitt eget fel.

Jag vill ha en kram.

Om jag nu gör klart:

• Svenskan
• Religion B uppgiften
• Kultur och idéhistorian
• bokrecensionen 
• och en massa annat

Är jag fri!

Tjoho...

Så sitter jag här igen. Med ännu fler vita spetsdukar och andra onödiga saker och suckar åt mig själv. Jag är materialist och inte stolt över det. Tvingande griper ägandeskapsbegäret över mig och i mitt stilla sinne tänker jag förnöjt på saker som jag efter en dag kommer att ångra att jag köpte.

Blä. Aftonhimlen lyser upp vintermörkret och fransk musik strömmar ur högtalarna medan jag förskräcks över mänsklighetens fånerier. Det är krig i Gaza, människor dödas och torteras hela tiden och vi bryr oss om HM har slut på rean eller inte. Av någon konstig anledning tycker vissa människor att det är viktigt att snuset inte ska förbjudas. Ja, men det blir ju bra! Fortsätt sälj gift och låta människor förstöra sig utan att ängna en tanke åt konsekvenser.

Jag tror att vi måste göra något åt all den ignorans och okunskap som världen består av. Börja tänka människa!
Är det verkligen så väldigt jobbigt att källsortera? Och har nån tänkt på att det går att äta maskrosblad? Istället för att köpa besprutat, inplastat genmanipulerat salladsliknande livsmedel på matäffärer.

En mycket bitter Jenny begrundar på varför människan sägs vara skapelsens krona.

Dags att b;rja meddela mig med omvarlden igen.

Och det forsta jag marker ar att pa nagot mystiskt vis har mitt [' och ; blivit tecken..

Crap

Det var min inspiration och skrivlust i botten. Inte ens smilisar fungerar.