Covered with leaves

Så var det med det, idag är troligtvis sista kvällen i rummet i Umeå. Hursomhelst är det i alla fall uppsagt och jag kommer inte att vara ägare av det efter nyårsafton. 1 Januari står mitt rum i någon annans namn. Då är det inte längre mitt.

På något vis känns det sorgligt, men samtidigt så vet jag att det nog egentligen bara är början på en mängd nya möjlighet och om det går som jag vill, början på en ny tid. Uppsala here I come liksom. Men vad vet man, det som nu lockande och förväntansfullt verkar knoppa sig likt blommorna under den milda våren och bida sin tid i det mysiga decembermörkret, kanske inte klarar av att sprida ut sina sköra flortunna blad, utan giftiga ogräsmedel ångar i den kyliga luften och gör det förkrympt och nedtryckt, assemblerad av den grymma verkligheten. Med andra ord, jag vet fortfarande inte om jag kommit in. (Och om någon vet vad assemblerad betyder, så jag vet, det passar inte in, men jag tycker att det var ett vackert ord)

Jag vill verkligen VETA NU! Fast egentligen vill jag bara veta om det är en bra nyhet, för annars blir det depression 2.0 i min värld, för att använda ett modernt ord.