Engagerad igen
Jag saknar Olov, gör rotsakspanna med köttbullar, saknar Olov och ska börja med den förhatliga rapporten igen. Jajusta, jag saknar Olov också. Vi har varit ihop 2,5 år idag. Tänk vad tiden går.
Vi började ju just gymnasiet allihopa. Hade problem med att tolka Tuans kryptiska uppgifter, njöt av sjönsång från Tai, Erik, Erik, Viktor, Mange, William, Sea mfl och skrattade tillsammans åt Mattias menande skämt. Vi blev lite förvånade när Theresa tyckte att vi allihop skulle skaffa barn, då vi var i den bästa åldern nu och jämförde svar på engelskaprovetsrandomglosa: "värpte" med förslag som "worped", "popped" mfl. Vi spelade kort medan vi väntade på att franskarna och spanjorerna skulle ha lektion. Jag minns när vi lärde Olov spela poker..
"Jag har ju bara kungligheter!"
Vi gick till stan, bara han och jag, medan iprincip resten av klassen hade musik som estetisk versamhet. Två timmar tillsammans på stan. Ofta var Robin med annars när vi gick in till stan på eftermiddagarna efter skolan, ibland Emma, ibland Hampus, ibland eve, ibland någon annan.
Man önskar att man hade skrivit upp mer av sina minnen. Som den gången jag och Robin åkte på en icakasse nedför en backe på Nordanå, eller den gången vi körde sten, sax, påse för att bestämma om vi skulle gå via den enligt mig och Robin "roliga vägen" eller den andra, enligt Olov och Emma, "enkla vägen". Det är ju klart roligare att åka kana än att bara gå på, visst?! Så mycket man minns, så mycket mer man önskar att man mindes bättre eller alls. Saknar alla trevliga stunder. Saknar Skellefteå. Saknar alla som gett sig av för att leva livet. Saknar alla som stannat kvar. Saknar den jag älskar så mycket.
Råjobbigt, varje gång som jag ska skriva Olov blir det Olob.
Blä, kan inte den här rapporten bara vara klar snart?
Vi började ju just gymnasiet allihopa. Hade problem med att tolka Tuans kryptiska uppgifter, njöt av sjönsång från Tai, Erik, Erik, Viktor, Mange, William, Sea mfl och skrattade tillsammans åt Mattias menande skämt. Vi blev lite förvånade när Theresa tyckte att vi allihop skulle skaffa barn, då vi var i den bästa åldern nu och jämförde svar på engelskaprovetsrandomglosa: "värpte" med förslag som "worped", "popped" mfl. Vi spelade kort medan vi väntade på att franskarna och spanjorerna skulle ha lektion. Jag minns när vi lärde Olov spela poker..
"Jag har ju bara kungligheter!"
Vi gick till stan, bara han och jag, medan iprincip resten av klassen hade musik som estetisk versamhet. Två timmar tillsammans på stan. Ofta var Robin med annars när vi gick in till stan på eftermiddagarna efter skolan, ibland Emma, ibland Hampus, ibland eve, ibland någon annan.
Man önskar att man hade skrivit upp mer av sina minnen. Som den gången jag och Robin åkte på en icakasse nedför en backe på Nordanå, eller den gången vi körde sten, sax, påse för att bestämma om vi skulle gå via den enligt mig och Robin "roliga vägen" eller den andra, enligt Olov och Emma, "enkla vägen". Det är ju klart roligare att åka kana än att bara gå på, visst?! Så mycket man minns, så mycket mer man önskar att man mindes bättre eller alls. Saknar alla trevliga stunder. Saknar Skellefteå. Saknar alla som gett sig av för att leva livet. Saknar alla som stannat kvar. Saknar den jag älskar så mycket.
Råjobbigt, varje gång som jag ska skriva Olov blir det Olob.
Blä, kan inte den här rapporten bara vara klar snart?
Kommentarer
Trackback
