Jag är så seg
På riktigt. Borde ha beställt kurslitteraturen för länge sen, men Jenny den segproppen (alltså jag) har glömt det, gång efter annan. Men nu är det äntligen gjort och förhoppningsvis får jag ingen utskällning innan de hinner komma, alltså om mellan 2- 5 + okänt antal dar.
Min morgon var, om man säger det med det första ordet jag kom på, förunderlig.
Vaknade i morse av att det plingade på i högtalargrejen som sitter ovanför dörren. Sömndrucken (väldigt vackert ord) kastar jag mig upp ur sängen (eller hasar är nog rätt beskrivning) och funderar i de få beståndsdelar av mitt huvud som fungerar helt klart denna arla morgon (8.30) vem i hela världen som skulle vilja hälsa på nu.
Iförd mindre smickrande nattbeklädnad, bland annat bestående av mjukisbyxor och långärmad från forntiden då Tommy var 12, släpar jag mig mot dörren, men hinner inte ens halvvägs innan dörren öppnas och snickaren som jag skickade efter för 2 veckor sedan uppenbarar sig. Efter en hel del bankande som innefattade en kofot och lite buttra muttranden fixade han dörren som varit svår att stänga och begav sig raskt mot nästa heroiska uppdrag.
Så härmed är dörren fixad och jag är lycklig igen. Eller, nja.. Min eminenta hemkokta saft som jag gjorde för 2 veckor sedan hade börjat mögla märkte jag igår när jag skulle börja dricka, så den var bara att hälla ut. Det var lite psykiskt jobbigt, eftersom jag bara hunnit smaka 2 ggr av den, men tji den som snålar och väntar med att dricka, då går det sådär.
Min morgon var, om man säger det med det första ordet jag kom på, förunderlig.
Vaknade i morse av att det plingade på i högtalargrejen som sitter ovanför dörren. Sömndrucken (väldigt vackert ord) kastar jag mig upp ur sängen (eller hasar är nog rätt beskrivning) och funderar i de få beståndsdelar av mitt huvud som fungerar helt klart denna arla morgon (8.30) vem i hela världen som skulle vilja hälsa på nu.
Iförd mindre smickrande nattbeklädnad, bland annat bestående av mjukisbyxor och långärmad från forntiden då Tommy var 12, släpar jag mig mot dörren, men hinner inte ens halvvägs innan dörren öppnas och snickaren som jag skickade efter för 2 veckor sedan uppenbarar sig. Efter en hel del bankande som innefattade en kofot och lite buttra muttranden fixade han dörren som varit svår att stänga och begav sig raskt mot nästa heroiska uppdrag.
Så härmed är dörren fixad och jag är lycklig igen. Eller, nja.. Min eminenta hemkokta saft som jag gjorde för 2 veckor sedan hade börjat mögla märkte jag igår när jag skulle börja dricka, så den var bara att hälla ut. Det var lite psykiskt jobbigt, eftersom jag bara hunnit smaka 2 ggr av den, men tji den som snålar och väntar med att dricka, då går det sådär.
Kommentarer
Trackback
