Med solen utanför fönstret och en kompanion som sussar i sängen
Varning för ett inlägg som är ihopkomponerat under ett flertal dagar. Därav inte helt ihopkopplat, men det får ni leva med.
Det har inte varit många dagar med sol här i Uppsala på sistone (ens alls?) och när solen lyser utanför fönstret kan jag inte göra annat än att le en smula för mig själv. Det blir så mycket lättare att vara när världen ljusnar till och fåglarna börjar kvittra igen. Kanske det jag försöker säga är att jag längtar efter våren, jag vet inte riktigt om jag verkligen vill släppa vintern än, men det kan nog vara så att det är mina undangömda vårkänslor som spökar.
Jag började vistelsen i Uppsala med en ledig dag att infinna mig mentalt (typ omöjligt att göra, när det inte känns som att det verkligen är på riktigt) och den spenderades i stort med att packa in mig i Olovs rum.
Sålunda började sedan skolan och det hann spenderas hela (!) 4 dagar på skolan innan jag återigen finner mig själv på praktik. Som att jag inte gjort det förut.. Samma sak, 2 veckor med ett eget moment att hålla i samt några uppgifter att skriva till. Skulle nog ha varit ett antal gånger mer intressant om jag inte just hade haft densamma bara just innan och efter jul. Men, det var en riktigt bra KLU:are (handledare, LLU:are i Umeå) och en verkligt mysig skola, så jag är nöjd ändå. Storvreta verkar på något mystiskt sätt leda mina tankar mot kära gamla Jörn, min barndoms hemort och påminner mig om taxiresor, att bo i skogen och små samhällen. Storvreta. Jag smakar på namnet. Mmm.. Rostade frallor med marmelad och ost. En hemvirkad spetsduk med strukna ändar i en virituell värld där overkligheten är det enda som verkar vettigt. Ett samhälle lite utanför, med sin egen distinkta karaktär. Som Jörn var på min tid. Fast det finns en betydande skillnad mellan dessa båda metropoler är deras livsgnista. Om Jörn är ett döende samhälle, som en slocknande stjärna, stilla fallande i den gnistrande stjärnhimlen är Storvreta snarare en liten gnista lysandes brevid planeten vilken är Uppsala.
I veckan har jag spenderat 3 av dagarna på BMC (huset där min instution ligger i) med föreläsningar om näringslära och seminarium kring VFU:n. Proteiner och kolhydrater dansar i princip framför mina ögon, det är verkligen mycket mer avancerat än vad jag trodde, och så förvirrande sen.. Man måste verkligen börja plugga inför denna tenta snart, annars kan det bli riktigt hard att klara av den. Dags använda hårdhandskarna för att ta mig i kragen.
I tisdags var jag på Snerkes (En av nationerna här i Uppsala) med HK-klassen och åt encotré (alltså jag kan inte stava det) och american cheesecake. Sjukt god chokladkaka var det där, totaly insane vad smarrig den tedde sig! Det var riktigt trevligt!! Kul att göra något med några ur den nya klassen, så att man lär känna folk lite bättre!
För övrigt måste jag tvätta, jag har slut på trosor och sockar och det börjar bli en aning frustrerande att måsta använda de som man egentligen inte tycker om. Typ sådana sockar med hål i, inte bra alltså. Jag har typ fobi mot sådana, på riktigt. Hatar känslan av att socken inte är hel. Jag ryser bara jag tänker på det. Piloarrektion i dess mest fullbordade form.
Apropå det, rosa potatismos är ganska nice. Ett tips till alla som tycker att vanligt ser tråkigt ut kan he i lite små bitar av rödbetor att koka med potatisen. Det ser ut såhär sen (om man inte har en potatismosare, kanske skulle vara lite snyggare om man hade haft en sådan, men men, man kan inte ha allt):
Aja, nu ska jag skriva klar en skoluppgift. Pöss och kram alla
Lite bilder från middagen med klassen:
Det har inte varit många dagar med sol här i Uppsala på sistone (ens alls?) och när solen lyser utanför fönstret kan jag inte göra annat än att le en smula för mig själv. Det blir så mycket lättare att vara när världen ljusnar till och fåglarna börjar kvittra igen. Kanske det jag försöker säga är att jag längtar efter våren, jag vet inte riktigt om jag verkligen vill släppa vintern än, men det kan nog vara så att det är mina undangömda vårkänslor som spökar.
Jag började vistelsen i Uppsala med en ledig dag att infinna mig mentalt (typ omöjligt att göra, när det inte känns som att det verkligen är på riktigt) och den spenderades i stort med att packa in mig i Olovs rum.
Sålunda började sedan skolan och det hann spenderas hela (!) 4 dagar på skolan innan jag återigen finner mig själv på praktik. Som att jag inte gjort det förut.. Samma sak, 2 veckor med ett eget moment att hålla i samt några uppgifter att skriva till. Skulle nog ha varit ett antal gånger mer intressant om jag inte just hade haft densamma bara just innan och efter jul. Men, det var en riktigt bra KLU:are (handledare, LLU:are i Umeå) och en verkligt mysig skola, så jag är nöjd ändå. Storvreta verkar på något mystiskt sätt leda mina tankar mot kära gamla Jörn, min barndoms hemort och påminner mig om taxiresor, att bo i skogen och små samhällen. Storvreta. Jag smakar på namnet. Mmm.. Rostade frallor med marmelad och ost. En hemvirkad spetsduk med strukna ändar i en virituell värld där overkligheten är det enda som verkar vettigt. Ett samhälle lite utanför, med sin egen distinkta karaktär. Som Jörn var på min tid. Fast det finns en betydande skillnad mellan dessa båda metropoler är deras livsgnista. Om Jörn är ett döende samhälle, som en slocknande stjärna, stilla fallande i den gnistrande stjärnhimlen är Storvreta snarare en liten gnista lysandes brevid planeten vilken är Uppsala.
I veckan har jag spenderat 3 av dagarna på BMC (huset där min instution ligger i) med föreläsningar om näringslära och seminarium kring VFU:n. Proteiner och kolhydrater dansar i princip framför mina ögon, det är verkligen mycket mer avancerat än vad jag trodde, och så förvirrande sen.. Man måste verkligen börja plugga inför denna tenta snart, annars kan det bli riktigt hard att klara av den. Dags använda hårdhandskarna för att ta mig i kragen.
I tisdags var jag på Snerkes (En av nationerna här i Uppsala) med HK-klassen och åt encotré (alltså jag kan inte stava det) och american cheesecake. Sjukt god chokladkaka var det där, totaly insane vad smarrig den tedde sig! Det var riktigt trevligt!! Kul att göra något med några ur den nya klassen, så att man lär känna folk lite bättre!
För övrigt måste jag tvätta, jag har slut på trosor och sockar och det börjar bli en aning frustrerande att måsta använda de som man egentligen inte tycker om. Typ sådana sockar med hål i, inte bra alltså. Jag har typ fobi mot sådana, på riktigt. Hatar känslan av att socken inte är hel. Jag ryser bara jag tänker på det. Piloarrektion i dess mest fullbordade form.
Apropå det, rosa potatismos är ganska nice. Ett tips till alla som tycker att vanligt ser tråkigt ut kan he i lite små bitar av rödbetor att koka med potatisen. Det ser ut såhär sen (om man inte har en potatismosare, kanske skulle vara lite snyggare om man hade haft en sådan, men men, man kan inte ha allt):
Aja, nu ska jag skriva klar en skoluppgift. Pöss och kram alla
Lite bilder från middagen med klassen:
Kommentarer
Trackback
