Time to go

Nej nu. Det ökända "UPPSKUTAREN", monstret, är tilbaka.

Denna gången är det än mer distrationsmoment i vägen och min mentala balans står och tippar som ett höstlöv på yttersta kanten av trädets gren, som en istapp som är på väg att lossna och krossa de stackars ovetande skapelser under sig. Varför är jag aldrig i tid? Den eviga frågan, med lika många svar som namnet på Pappas första och hittills enda hund, Zero, Noll.

Nästa hund tror jag skulle hetat Uno. Och efter det Dos.. Enkel logik där.

Nu är det dax att helt enkelt ta och skärpa till sig, igen. Jag lär mig verkligen aldrig. Grrr..



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0