Gårdagens dos av Eurovision song contest intogs mestadels sovande
Rubriken tycker jag talar sitt tydliga språk. Ja, man skulle nästan kunna säga att den ger en föraning om vad som skall komma att berättas.
Måhända visar denna incident lite på min inställning till tillställningen. Visst, det kan vara trevligt att höra lite musik och umgås, men jag tycker att programidén är sååå tråååkig. Min acceptansnivå måste ha sjunkit sen jag blev äldre, när jag var liten såg jag gärna på diverse sång och musikprogramm utan att klaga, även om jag måste erkänna att jag ibland även då föll i sömnens drömska värld och missade föreställningen.
Jag förstod till exempel aldrig hur Roger Pontare kunde vinna. Jag slumrade till och missade helt sonika själva omröstningen. Ett 10 årigt jag och min lika gamla tremenning Rebecka vaknade upp lagomt i tid på övervåningen av Harry och Gunni:s hus (gammal bagarstuga, hardcore ombyggnad!) för att se Pontares bidrag ännu en gång, i förskräckelse och förvåning. Det hade inte, av vad jag minns, varit vårt förstahandsval vid vår mycket välanalyserade och välriktade poänggivning.
Nästan samma känsla upplevde jag igår när jag somnade under den episka (själlösa?) poänggivningen och vaknade lagomt i tid för att uppleva vinnarbidraget. Förutom att denna gång var det en helt ok vinnare. Trallvänlig, på samma sätt som rådjuret Rybaks bidrag förra året. (Ja, jag tycker att han påminner om ett rådjur, lite mystiskt skogsaktig på något vis, fint är det.)
Men hursom så var det mysigt efteråt. Stark korv, Helenas lunchpasta och för mycket med mjölkinnehåll var ledorden. Inte bra idag, magen protesterade en aning.
Sen kanske vi har fått oss en mikro. Om Knut kommer ihåg oss. Dvs. Trevligt, helt enkelt! Men lite pinsamt att jag somnade bland en massa okändisar.
Måhända visar denna incident lite på min inställning till tillställningen. Visst, det kan vara trevligt att höra lite musik och umgås, men jag tycker att programidén är sååå tråååkig. Min acceptansnivå måste ha sjunkit sen jag blev äldre, när jag var liten såg jag gärna på diverse sång och musikprogramm utan att klaga, även om jag måste erkänna att jag ibland även då föll i sömnens drömska värld och missade föreställningen.
Jag förstod till exempel aldrig hur Roger Pontare kunde vinna. Jag slumrade till och missade helt sonika själva omröstningen. Ett 10 årigt jag och min lika gamla tremenning Rebecka vaknade upp lagomt i tid på övervåningen av Harry och Gunni:s hus (gammal bagarstuga, hardcore ombyggnad!) för att se Pontares bidrag ännu en gång, i förskräckelse och förvåning. Det hade inte, av vad jag minns, varit vårt förstahandsval vid vår mycket välanalyserade och välriktade poänggivning.
Nästan samma känsla upplevde jag igår när jag somnade under den episka (själlösa?) poänggivningen och vaknade lagomt i tid för att uppleva vinnarbidraget. Förutom att denna gång var det en helt ok vinnare. Trallvänlig, på samma sätt som rådjuret Rybaks bidrag förra året. (Ja, jag tycker att han påminner om ett rådjur, lite mystiskt skogsaktig på något vis, fint är det.)
Men hursom så var det mysigt efteråt. Stark korv, Helenas lunchpasta och för mycket med mjölkinnehåll var ledorden. Inte bra idag, magen protesterade en aning.
Sen kanske vi har fått oss en mikro. Om Knut kommer ihåg oss. Dvs. Trevligt, helt enkelt! Men lite pinsamt att jag somnade bland en massa okändisar.
Kommentarer
Trackback
