Covered with leaves

Jag tror faktiskt att det är så. Man skriver inte 500 sidors böcker kring längtan. Man utvärderar det inte och analyserar dess påverkan på hjärnan och vilka effekter den har på olika åldersgrupper. Man går inte i gruppterapi om man inte kan kontrollera sin längtan. Eller gör man det?

Vad är egentligen längtan?
Visst finns det både längtan till något och från något?
Är det något som har med lust till en person att göra?

Är det Askungens djupa suck och desperata blick mot slottet, där hon tänker sig dansa med sin drömprins?
Är det känslan man får när man kommer in i trappuppgången och det fullkomligt stinker av surströmming för tredje gången samma månad?
Är det känslan man får när man börjar bli less på vintern och äntligen ser den första hästhoven?
Är det när man börjar inse att internet inte räcker om man vill hålla kontakten med någon?
År det när man börjar muttra om att "allt var bättre förut"?
Är det när man saknar någon så att det nästan gör ont?