Covered with leaves

Jag blir så lycklig av att se hur våren springer fram och väcker den sovande växtligheten, viskar klara, stjärngnistrande ord till de djur som ännu snarkar i sin dvala och uppmuntrar de sömniga vårandarna att stämma ut i en harmoniskt väckningsignal.

När solen skiner på de förvirrade stackare som fortfarande är kvar i den mörka årstiden och ännu inte hunnit ställa om, försöker jag höra de guldskimrande viskningarna som släpper dem fria från deras bojor. Men våren är listig och lekfull och susar bort min hörsel med ett plötsligt blåsväder.

Men när vi har 4 stycken redovisningar på en dag, ser jag inte längre livet som glädjefyllt vaknar i harmonisk takt med vårvädret. Då ser jag bara asfaltens begränsningar och grå fängelser. Jag ser inte de maskrosor som sakta men säkert tränger igenom och motverkar asfaltens mörka skugga. Jag ser bara möjligheter som går till spillo, inte de få möjligheter som faktiskt existerar.

Jag vill vara ledig, så att jag kan uppleva natur och annat som gör mig lycklig! Jag är inte bitter.. Nationella imorron är på gränsen till vad jag orkar med just nu. Blä säger jag bara.