Covered with leaves

Morgondagens bekymmer hopar sig över dagens glädjeämnen och dränker det lilla hopp man byggt upp varje timma till att man öppnar postfacket. Inte ens vilsekomna (snarare ovälkomna) räkningar hittar dit längre! Har världen glömt att jag finns eller är det posten som skickar fel? Vet dock inte vilket alternativ som skulle vara mest välkommet. Eller, med lite mer eftertanke bakom, alternativ nr 2. För det skulle vara lite ledsamt om ingen längre visste att man fanns. Men då får man tänka lite längre och komma ihåg att fåglarna reder sig (hihi, ordvits).

"Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”