Covered with leaves

Åh, jag saknar dig. Fick i veckan ett svar på mitt mail som jag skickat till studieguiderna i Uppsala om huruvida det gick att ta reda på om man kommit in på utbildningen där eller ej. För att hinna fixa med det praktiska skulle det vara trevligt, om inte helt enkelt nödvändigt, att veta om man kommit in. Hinna säga upp rummet, packa ihop det nödvändigaste, göra mig mentalt förbered. Men det finns ju också det scenariot att jag inte kommer in, även om jag oftast väljer att inte försöka tänka på det. För vad ska jag göra då? Jag vet inte. Vill inte tänka på det. Men måste göra det ändå, eftersom jag inte kan vara säker på något alls.

Osäkerhet är en väldigt otrevlig känsla. Man känner sig så liten och obetydlig. Bortglömd och missgynnad.

"Hej!
 
Ansökningarna till senare del av lärarprogrammet har ännu inte 
behandlats, så tyvärr kan jag inte ge ett besked än. Vi hoppas på att 
antagningarna ska vara klara före jul, men det beror också på hur många 
som sökt om vi kan vara säkra på att det finns platser över på hem- och 
konsumentkunskap eller inte. I värsta fall kommer beskedet inte förrän i 
mellandagarna eller i början av januari. Om du inte fått besked i mitten 
av december, så kan du prova att höra av dig igen, så kanske vi vet lite 
mer hur det ser ut.
 
Vänliga hälsningar,
Sara Persson"