Morningtalk in the hearings
Min mossklump/wookie har börjat torka ihop och jag befarar snart att slutet är nära. Den har haft svårt att svara på tilltal en längre stund nu och om jag inte hör fel så har dens lilla mosshjärta i detta nu slutat slå. Ack, fruktansvärda öde! Nu är jag ensam på denna mörkets stig och mitt enda sällskap är en insomnad mossklump.
RIP mossklumpen
Om jag hade haft en katt skulle jag inte vara så ensam, eller en hund. Tänk om..
Kommentarer
Trackback
