Covered with leaves

När du tror att du har allt i en liten ask,
märker du att du glömde limma fast botten.
Typiskt dig.

Tar det aldrig slut? Denna evinnerliga näringslära.. Är så less, känns verkligen inte som att jag får in det jag borde i skallen. Tråååkigt..


Men nu till något roligt! Vad jag tror är typ världens roligaste hemsida (vissa väl valda avsnitt):

Avigsidan.se

 

Hoppsan, vi lyckas nästan rökförgifta korridoren eftersom formen som vi gjorde maten i bevisligen inte riktigt håller tätt. Sorry guys.. Stackars Cherry stod och frös i köket eftersom vi lämnat fönstren öppna så att dimman skul le försvinnna. Tja, vad har jag gjort idag? Haft föreläsningar från 9.15 till kl 13.45 om livsmedelsgrupper, jag vet inte om det skänkte mig så djup och förunderlig kunskap, men iaf lite mer fläsk på revbenen inför den episka tentan som närmar sig med stormsteg och tar plats på självaste Olovs födelsedag, 5 mars. Vilket otrevligt uttryck förresten, fläsk på revbenen.

*Update*
Morgonen efter:
Datorn stängde av igårkväll, så där plötsligt och hastigt. I mitt sömndryckna tillstånd ser sängen fortfarande ut som ett underbart paradis av vila. Jag failade med att väcka Olov och somnade istället med honom i ytterligare 3 timmar dvs till för en halvtimme sen. Trodde att jag var stark, men icket.. Lotta ringde och vi pratade ett tag idag också, verkligen så roligt att höra av henne! Hon ringde nästan just innan vi tog stegen mot nya äventyr jag och hon, i mitten av januari, när jag snart skulle till Uppsala och hon till Linköping. Åh, vad jag saknar henne.

Dags att sova efter den lediga dagen som spenderades med Olov, stan och mat. Jag failade med att premiäranvända mitt nya säsongskort på Friskis och Svettis. Kanske blir att stiga upp och gå på pass kl 6.45? Den som är vaken får se.

If you don't know where it is- google it!

Sålunda börjar min praktik om igen imorgon och i min egen seghet har jag ännu inte påbörjar mina läxor.. Ärsch, vad det är svårt att börja med saker! Men nu ska jag nog gå och sova, får ta tag i saker imorgon istället.

I fredags hälsade vi på hos Olovs systar med partners, mycket trevligt, med god mat och trevligt sällskap! Riktigt snygg lägenhet hos Anders också, snyggare får man nog leta efter. Idag hade vi julgransplundring hos Olovs älsta syster där vi åt korv och en massa annat gott, trevligt värre även det.

Vi funderar på hur vi ska piffa till på Olovs toa och utan att skämmes funderar vi på att sno Anders snygga invation (uppfinning?) med siluetter på väggen. Dock måste vi hitta på något annat än att måla eftersom detta icket är varken önskvärt eller tillåtet att göra i ett studentrum. Kanske att man kan skära ut ngt ur kartong eller så? Hmm.. Tja, vi får se. Anders hade iaf siluetter av killarna från filmen "Reservoir Dogs" på väggen, vi får väll se vad vi gör, om vi kommer oss för att göra något. Inte för att jag har sett den filmen dock, Olov har officiellt inlett mission "Jenny ska se en massa filmer som hon borde ha sett" och jag väntar spänt på att vi ska se "Reservoir Dogs" Olovs alla andra 90 filmer eller hur många det nu är.

Jag har upptäckt världens finaste låt, som jag helt klart kommer att lyckas lyssna sönder snart.  I'm in love

 

Lite söt parodi på låten:

 

 

Eller kanske acheing head.. Vem vet :P

Mmm.. Känner ingen pepp att göra något speciellt, bara en längtan efter att allt ska gå bra, allt som jag hoppas på och önskar ska hända. Svårt att förklara, men jag önskar helt enkelt att allt kommer att ske för det bästa.


Hugs and kisses
Your dearest, Jenny

Blir det varmare eller kallare om man har lösa eller åtsittande kläder om det är kallt/blåsigt ute?

Sunrise, sunrise.. What a beautiful morning. Sankta Lucia in the bjällerklang.
I'ts been a hard days night and I've been working like a dog.

Såg Lucia på Kaplan igår morse och "minnen, vilka underbara minnen". Ibland önskar jag att gymnasiet hade varat i fler antal år. Fast, ändå inte, tänk vad alla hade varit uttråkade i slutet. Om man vet hur trötta och lessa vi var i trean i slutet...Hur många kämpade särskilt mycket de sista veckorna? Jag tror att det utbröt en så kallat kollektiv skoltrötthet och många hade nog gärna skippat om inte sista året, så iaf sista terminen om de fick. Och nu har alla flygit vind för våg vidare på sina personliga vägar i livet och skapar nya möjligheter till deras nya spännande tillvaro.

Studenten var nog avskedet för många av oss, "there you go, och jag kommer kanske aldrig se er igen". Efter studenten börjar det riktiga, hårda livet när man inte längre ska vara barn utan bli vuxen och ansvarsfull och ta hand om sig själv. Men varje gång jag kommer hem är jag barn igen. Så är det bara och jag kommer inte ifrån det. Jag är dotter, inte en självständig, vuxen individ. Men än så länge gör det inget, utan jag vet att det kommer en tid då också jag får vara helt vuxen för mina föräldrar. Inte just nu, men det kommer. Vem vet, det kanske kommer att vara med saknad man blir vuxen i ens föräldrars ögon? Eller så kanske det främst är en befrielse, vem vet..

Tillbaka i Skellefteå
Praktik
Träffa Emma
Trött och slut
Måste börja med alla hemarbeten
Annars kommer jag att faila
Jobbigt

Alltså blurk
Jag har inte ens några bilder att lägga upp

Och kommit fram till att det är roligare att titta på tv serier än att läsa om hållbar utveckling

Så var det med det, idag är troligtvis sista kvällen i rummet i Umeå. Hursomhelst är det i alla fall uppsagt och jag kommer inte att vara ägare av det efter nyårsafton. 1 Januari står mitt rum i någon annans namn. Då är det inte längre mitt.

På något vis känns det sorgligt, men samtidigt så vet jag att det nog egentligen bara är början på en mängd nya möjlighet och om det går som jag vill, början på en ny tid. Uppsala here I come liksom. Men vad vet man, det som nu lockande och förväntansfullt verkar knoppa sig likt blommorna under den milda våren och bida sin tid i det mysiga decembermörkret, kanske inte klarar av att sprida ut sina sköra flortunna blad, utan giftiga ogräsmedel ångar i den kyliga luften och gör det förkrympt och nedtryckt, assemblerad av den grymma verkligheten. Med andra ord, jag vet fortfarande inte om jag kommit in. (Och om någon vet vad assemblerad betyder, så jag vet, det passar inte in, men jag tycker att det var ett vackert ord)

Jag vill verkligen VETA NU! Fast egentligen vill jag bara veta om det är en bra nyhet, för annars blir det depression 2.0 i min värld, för att använda ett modernt ord.

Ska man fara på spex i helgen kanske? Hmm..

 

 

Ett gammalt spex..

Bild: Anna

Morgondagens bekymmer hopar sig över dagens glädjeämnen och dränker det lilla hopp man byggt upp varje timma till att man öppnar postfacket. Inte ens vilsekomna (snarare ovälkomna) räkningar hittar dit längre! Har världen glömt att jag finns eller är det posten som skickar fel? Vet dock inte vilket alternativ som skulle vara mest välkommet. Eller, med lite mer eftertanke bakom, alternativ nr 2. För det skulle vara lite ledsamt om ingen längre visste att man fanns. Men då får man tänka lite längre och komma ihåg att fåglarna reder sig (hihi, ordvits).

"Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”

Idag upptäcker du att den damråtta som byggt bo under din säng har träffat någon
Inget annat skulle förklara hur det ser ut där under

Du märker att ditt liv består av andra människors liv
Sluta med att trycka på "uppdatera" knappen på min blogg